Det sorgliga med sommaren är att den går så fort

Den här sommaren borde jag ha haft tid att blogga hur ofta som helst. Men det fina vädret och den nyfunna lyckan med min gröna motorcykel har gjort att jag tillbringat mer tid på landsvägar och vid olika badplatser än framför datorn. Faktum är att jag inte ens vistats lika mycket i min förortsträdgård som jag brukar. Men trots detta har det förstås vuxit så det knakat, blommat en hel del och krävts mycket arbete för att hålla odlingen vid liv. En varm sommar som den här innebär minst 15-20 liter vatten per dag, och då är jag ändå ganska snål med vattningen...

Utplantering i slutet av maj

Ett stort glädjeämne i år har varit slingerväxterna, som jag misslyckades kapitalt med förra året. Massor av sol och mer kärlek under uppdrivningen gav resultat, och i juli hade jag de i grönska inklädda spaljéer jag drömt så länge om. Några av växterna har vid det här laget tagit sig upp och över räcket till balkongen ovanför - om min granne uppskattar detta eller inte är oklart, men det har i alla fall inte inkommit några klagomål. Och han slipper ju vattna förstås!

Blåa blomman för dagen fick sällskap av minirosor

Juni - stjärnvindan klättrar runt krukor med penséer

Slingerväxter i låda och i krukor

Ipomoea tricolore Heavenly Blue

Själva blomningen har däremot inte varit överdådig. Det hade ju varit roligt om spaljéerna blivit till blommande väggar - jag har istället fått nöja mig med enstaka men nog så vackra blommor. Den blåa blomman för dagen Heavenly Blue är stor som en handflata och liksom namnet antyder alldeles himmelsblå. Den här sidan av balkongen är vänd mot öster, men sorgligt nog blockerad från den mesta morgonsolen av hus, så de få blommor som slagit ut har synts bättre från parkeringen nedanför än inifrån själva balkongen. 

Ipomoea purpurea Shiva

På motstående kortsida har det blommat lite mer, där har släktingen purpurvinda, som är något mindre än blomman för dagen och har håriga stjälkar, huserat. Skira blomkjolar i vitt med rosa ränder har prytt både insidan och utsidan av spaljén.

Jag är förtjust i amplar. Hängande planteringar skapar plats på golvet, skyddar från insyn och tillsammans med spaljéerna på sidorna blir balkongen ett grönt och blommande rum att sitta i. Mina fina Black satin, de svarta petuniorna jag köpte på postorder, flankerades i juli av skyar av småblommiga kärleksblomster i den turkosa ampelkrukan.

I en vit ampel planterades en färdigköpt mix av hänglobelia - vitt, blått och rosa. Den blommar fortfarande praktfullt.

Och i min trippelampel har den gula blommixen, även den från postorder, spridit extra solsken över ett annars ganska blålila landskap. De intensivt lysande ampelskärorna sticker upp bland ljusare petunior.

Amplar är utsatta för stark sol och mycket vind, så att vattna noggrant är a och o för att lyckas med dem. De lite större amplarna ovanför bottentorkar dock inte i första taget.

En annan fiffig lösning för balkongodlaren är den nya sorts balkonglådor och krukor som kan sättas ovanpå själva räcket. Tyvärr finns de än så länge bara i ganska ful plast, vilket man tänker mindre på när det väl grönskar och blommar i dem. Men de är inte det vackraste och mest genuina inslaget i min suburbian garden - däremot är de väldigt praktiska, då man bör undvika att hänga för mycket lådor på utsidan av balkongen. I dessa räckeskrukor har jag liksom förra året odlat en mix av grönsaker och blommor, och som vanligt blev det aningen trångt i kökslandet... När man sår på våren tycks den orörda jordytan i en kruka så stor och kal, men redan i juni har majrovorna en blast så stadig att den enda sallad jag lyckades skörda var de spädaste babybladen från maj månad.

I början av augusti gallrade jag lite i kökslandet på räcket, och fick då ihop en samling majrovor av sorterna Golden Ball och Snowball - som namnen antyder en gul och en vit variant.






Runt grönsakslandet spirade skyar av sommarslöja, en graciös vit blomma som blev en favorit förra året. Den sås direkt på växtplatsen och har i år bildat en sky av snö runt de gröna, frodiga stjälkarna på rovorna. Och bara några få malvafrön har gett mig en vacker sensommarfröjd i sidenrosa - för att komma åt solen under rovblasten har blomstjälkarna växt sig utåt från lådan, och svävar som fjärilar i luften utanför räcket.

Sommarslöja i grönsakslandet

Kryddväxter är också ett måste hos mig, även om jag allt som oftast glömmer att skörda dem och inte hinner äta upp allt. Det finns ändå en gräns för hur många fruktiga drinkar och basilika-sallader man får i sig på en sommar. Men örter går ju alltid att torka och göra sina egna kryddblandningar av, så ingenting är bortkastat!

Denna märkliga växt kallas svampkål, och är till för att ätas. Bladen är krispiga, blankt mörkgröna och smakar tydligt av svamp. De gör sig utmärkt i sallad, på smörgås och även som ett alternativ till spenat - själv har jag provat att smörfräsa dem, blanda med ricottaost och fylla canellonis. Jättegott! Även svampkålen var ett postorderfynd från odla.nu. I kryddhyllan har också ett exemplar av ananassalvia frodats, och nu blivit så stort att det fått flytta ned på golvet. Tillsammans med en mynta från ICA och en frösådd thaibasilika har detta utgjort min kryddträdgård i år.

Även en del växter som man kanske primärt odlar som dekoration kan ätas - men var försiktig och kolla noga upp sorten först! Man kan bli både sjuk och förgiftad av att äta fel blommor. Vanliga, hederliga penséer blir dock en vacker och god topping på sommarsalladen när man grillar. 

Att så själv från frö tar tid och kräver omsorg, och man får också vara beredd på besvikelser. Det som har lyckats mig i år är exempelvis denna ljuslila cymbalblomma, som prytt min krukpelare.

Cymbalblomman börjar växa
i juni och juli...

...för att på sensommaren blomma

En fröfavorit från förra året, som man kan direktså i maj, är snökärleksblomstren. I år fick de en egen kruka och har under större delen av sommaren vällt ut som en liten sky av snö längs kanten av räcket. Även i år fick den också ackompanjera rosor - här nedan växer den över krukkanten och tittar fram bredvid rödmållan som adopterats från en väns radhusträdgård.

Denna exotiska blomma är ett vanligt stjärnöga, en av de pålitliga favoriter jag gärna väljer när jag köper färdiguppdrivna plantor. Det här exemplaret kom i trepack som bonus med min postorderbeställning i våras. 

Så har sommaren blommat upp och mattats av i förortsträdgården - nu i sena augusti har en del av blommorna du läst om här ovan bytts ut mot höstligare sorter som krysantemum och astrar. Men även om sommaren är ack så kort, så kommer den ju tillbaka nästa år - några budgettips från den här säsongen kan man då ta med sig:

• Pyssla, pynta och gör om. I källaren hade jag snickerifärg för utomhusbruk över, och målade min minispaljé i rosa. Den blev som ny - och balkongen fick sitt rosa hörn.

• Laga om det går. Från början var det helt andra krukor som hörde till min trippelampel, men de blåste ned och försvann under en sen höststorm. Istället för att slänga ringarna som höll krukorna, mätte jag diametern och köpte nya krukor som passade - jag gillar verkligen den här konstruktionen, och tycker faktiskt att den är snyggare nu än vad den ursprungligen var. 

• Rosor till budgetpris - jag köper kuvertrosor i minikruka, de kostar bara 15-20 kr/styck, men blir betydligt större under säsongen om man planterar om dem i större kruka. De har blommat nästan hela sommaren, både med enstaka blommor på långa stjälkar och i klase. Lätt och billigt alternativ för den som inte har möjlighet till en "äkta" rosenträdgård!

 

Nästa gång får ni dock se en rad rejäla rosor för den större trädgården, då jag återkommer med ett reportage från Bergslagen och plantmarknaden i Lindesberg. Njut av sommarens sista värme tills dess!

Bildspecial: Skånska rhododendron

I mitten av juni var jag nere i Skåne och passade då på att njuta av de sista dagarnas rhododendronblomning. Jag gjorde två besök i fantastiska rhododendronträdgårdar - i en lantlig trädgård utanför Lund och på berömda Sofiero slottspark.

Rhododendron är en populär trädgårdsväxt, som tillhör familjen ljungväxter. I vilt tillstånd finns den i två sorter här i Sverige,
lapsk alpros och skvattram. Rhododendron är ett eget släkte, och som odlad trädgårdsväxt finns det långt över tusentalet sorter. Det som skiljer dem åt är höjd, växtsätt (buskig eller trädliknande) och färgen på blommorna. Alla rhododendron blommar i början av sommaren, men exakt när och hur länge kan skilja mellan de olika sorterna. De trivs i sur jord, vill gärna ha det lite svalt, skuggigt och rejält med vatten, varför de lämpar sig extra väl för det ibland lite regniga och kyliga klimatet här i norr.

I en skånelänga utanför Lund bor Alan, sedan många år svensk skotte och rhododendronfantast. Alan och frun Inga har bott i sitt hus i drygt trettio år, och har anlagt trädgården mer eller mindre från grunden, då huset stått obebott ett bra tag då de flyttade in. Rhododendron är en av de få större trädgårdsväxter som man kan gräva upp och flytta till nya platser i trädgården, och Alan har under åren ständigt utökat antalet sorter. Sedan pensionen har han också mer tid för sin trädgård, och planerar en hel del ommöbleringar och nyanläggningar framöver.









När jag är på besök har den mest magnifika, tidiga blomningen kommit av sig lite, och årets officiella visningar av Alans paradis är över. Men fortfarande lyser stora klasar av blommor i rosa, vitt och lila på de ibland flera meter höga buskarna.

Som nyfallen snö ligger fällda kronblad kring buskarna, och en del sorter har redan klarat av hela blomfällningen och börjat förbereda sig för kommande stordåd genom att skjuta upp de skott som nästa år kommer att explodera i storslagen blomning. En sort som växer längs husets sida kallas Teddy Bear, då det här årets nytillväxt är brunluddiga och lena som nallebjörnsöron.

Rhododendron är alltså en omfångsrik växt, som på sikt brer ut sig rejält åt alla håll och skuggar marken under sig. Det kan därför vara svårt att plantera annat precis invid själva busken, men mellan och runt "roddisarna" kan man sätta olika samplanteringsväxter. Valet av dessa grundar sig på vilka växter som trivs på samma jord och under liknande förhållanden som rhododendron. Man kan gärna välja något som inte tar för mycket färgfokus från själva busken - bladverk i olika nyanser och med skiftande struktur är populära som kompisar åt roddisarna. Allt i en trädgård måste ju inte blomma. Alan har bland annat valt olika sorters funkia som sällskap och komplement till sina blommande buskar.








Och naturligtvis är blomningen i denna skånska idyll inte begränsad till rhododendronbuskar - här växer också en rik variation av skira sommarblommande perenner, som akleja, förgätmigej, vallmo och annat.

Min favorit pionerna har ännu inte slagit ut i mitten av juni då jag besöker trädgården, men ser mycket lovande ut för kommande veckor.

I kökslandet odlas det diverse ätbara ting, som sallad, gräslök och kryddväxter.

Alan och Inga har också en imponerande samling träd i sin stora, lummiga trädgård. Den här kinesiska barrväxten, kinesisk sekvoja, tål vintrarna i södra Sverige och tillhör precis som lärken det fåtal barrväxter som tappar sina barr på vintern. Växten antogs vara utdöd, men återupptäcktes i en dalgång i Kina 1941 och har sedan dess blivit ett populärt och lättskött inslag i parker och större trädgårdar i Europa. Barren är platta, mjuka och lena, under vår och sommar är de intensivt gröna för att under hösten bli guldgula och till sist fällas inför vintern.

Olika slag av japanska lönnar är också ett stående inslag den här skånska trädgården. Förutom den här fantastiska gulgröna, bredbladiga och den yviga fjäderlönnen, utgör en enorm blodlönn en eldig kontrast till den vita husfasaden och den frodiga gräsmattan.

 

Alan har kontakt med odlarvänner både i Sverige och utomlands. De byter tips och idéer, och ibland även växter, med varandra. Många av växterna och träden i trädgården sår sig själva, så varje år kan Alan gräva upp en ansenlig mängd avkomma till sina fina exemplar. En del planterar han ut på nya ställen, andra skänker eller byter han bort. 

Det skott av rödbladig bok som syns i svart kruka till höger, är bara aningen mindre än den gren Alan fick av sin svärfar vid inflyttningen. Idag är trädet en enorm, vinröd jätte på tio meter, med en krona som skuggar och skapar skogskänsla i ett hörn av trädgården.

Från Alans och Ingas lilla paradis på den lugna skånska landsbygden, begav jag mig vidare till den mer pompösa och vidsträckta sevärdheten Sofiero slott och Gustav VI Adolfs rhododendronravin....

Sofiero byggdes 1864 och ärvdes i nedstigande led. 1905 fick kronprins Gustav Adolf slottet i bröllopsgåva då han gifte sig med Margareta från England - och med det engelska blodet kom också ett starkt intresse för odling och trädgård. Margareta började anlägga parken, och kronprinsen själv blev mycket förtjust i sysselsättningen och drev projektet vidare efter hustruns död. 1950 blev Gustav VI Adolf kung, men han övergav inte sin trädgård för det. Hans växande intresse för att samla på rhododendron utvecklades till den magnifika park det är idag. 1973 föll slott och trädgård i Helsingborgs stads ägo, då gamle kungen testamenterade ägorna till staden. Slottet ligger vackert vid Öresund, och på andra sidan det blå glittret skymtar silhuetten slottet där prins Hamlet led sina kval, danska Kronborg.















En vandring genom slottsparken kan med fördel inledas längs rhododendronravinen, där ett stillsamt vattendrag i den svenska djungelns innersta leder dig ned till Öresund. Du får huka för grenar, sticka in huvudet i små grönlummiga grottor och känna rhododendron vispa vaderna medan du försiktigt tar dig fram på de ojämnt trampade stigarna.

Vattenälskande växter prunkar överallt, och trots att den maximala blomningen är över så är det färgstarkt och doften av surjord och bark kittlar dig i näsan.
På sina ställen är når ganska lite solljus in, men det är inte sällan här det fortfarande blommar vackert några veckor efter höjdpunkten.






Du kommer nära blommorna, eftersom en del av dessa plantor har vuxit i här i åttio år. Deras stammar är långa, snirklande och kala, och trots sin inneboende styrka så måste de på sina ställen stöttas upp.

Det är verkligen en imponerande växt det här, den påminner mig om mina slingerväxter hemma på balkongen. Som sträcker sig längre och längre och samtidigt förgrenar sig oavbrutet, tills bottenstammarna är tjocka och starka men ack så krokiga.

På nära håll är blommorna ljuvliga, de ser lika ändlöst delikata ut som krukorkidéer.

Och några höga buskar längs ravinens sidor och uppe på sluttningarna bildar färgstarka väggar som lyser upp djungeldunklet.

På sina ställen öppnar sig växtligheten en aning, en glänta full av sol, där löven redan i juni är torra och mjuka sådär som det är i Skåne. Och en och annan buske har ännu inte släppt ut sina blommor helt - de väntar på slutspurten då de andra givit upp säsongen och de får högsommarsolen för sig själva.










Min favorit bland samplanteringsväxterna är denna ljuvliga klockbuske. Blommorna är små, ser ut som rodnande liljekonvaljer och kan lätt missas om man man inte har ögonen med sig.

Parken har naturligtvis mycket mer än rhododendron att erbjuda - fantastiska perenner som den blå bergsvallmon ovan, köksträdgård, orangerier, vidsträckta gräsmattor och en häcklabyrint. 

Ett växthus är ägnat åt foton och utställningsföremål från Sofieros historia. Här får en rad bänkar med svartöga och törnrosas kjortel utgöra de livfulla dekorationerna.



Efter att misslyckats med att övervintra och föröka min vita fuchsia från förra året, blev jag förstås väldigt avundsjuk på detta fantastiska fuchsiaträd vid ingången till häcklabyrinten.

Med häckar kan man göra mycket kreativt, till exempel skaffa sig ett fönster mot världen på andra sidan.

Jag skulle inte ha något emot att sätta mig ned med min virkning eller en bok under denna blommande triumfbåge, med vitt blåregn och gul kaprifol som ett draperi runt mig.

Rosensäsongen var inte riktigt kommen än, men några tidiga sorter spred lust och väldoft i rosenträdgården.















I det som kallas Kungens orangeri växer fantastiska vinrankor, med en hel del kommande skörd såg det ut som.

Och mot den soliga tegelgrunden utanför blommade en intensiv tobaksblomma, röd och sötdoftande.

I köksträdgården hade gräslöken gått i blom...

 liksom sparrisen.

Lila dominerar bland perennerna, men mitt ibland dem står en ensam vallmo, som ett utropstecken till sommaren. 

Och jag som älskar pioner var förstås glad att få dofta på de första jag sett i full blom i sommar!

Sofiero kan varmt rekommenderas, även när rhododendronbuskarna passerat sin mest storslagna tid. Och den rusning och trängsel som högsäsongen medför var det ganska skönt att slippa. Det finns så mycket mer att se i en stor och varierad park som denna. Men jag måste medge att efter att ha sett de snart hundraåriga exemplaren av de berömda växterna, så förstår jag Alans passion för dem. Bara detta att växten tycks ha fans lika trogna som fotbollssupportrar, blir till något man börjar samla på - den sortens popularitet är få växter förunnade.

Skånsk sommaräng