Att odla i stan

Förra året vilade balkongbloggen eftersom jag var på resande fot runt Europa hela våren. Under den följande sommaren hände något som förändrade förortslandskapet där jag bor; en stadsodling startades upp! En engagerad projektledare inom grön utveckling och Stockholms stad samarbetade för att dra igång en liten koloniodling precis bakom mitt hus. På gräsmattan mellan bostadsområdet och industriområdet finns nu Högdalens Stadsodling - en plats som sprider glädje både för oss som odlar och för alla dem som promenerar förbi. 

Att ha en stadsodling förenar nytta med nöje på så många plan. Det blir mer folk som rör sig i området på fler tider, vilket leder till att platsen blir tryggare. Att odla i städer och stadsnära områden är också ett bra sätt att ta hand om koldioxid och andra utsläpp från trafiken. Helst skulle detta ske överallt - på väggar, tak, balkonger, mellan gatorna och längs trapporna. En grönare stad är en friskare stad. I flera andra länder och städer ligger man betydligt längre fram med den här typen av åtgärder - takodlingar och väggodlingar som hjälper staden och stadsborna att andas och samtidigt bidrar till isolering av husen och därmed minskad konsumtion av energi för uppvärmning. 

Att odla egen mat i närområdet är dessutom inte bara bra för klimatet - det är gott och roligt också. Och när grupper av människor som annars inte skulle ha mötts samlas kring ett gemensamt projekt som en koloniodling, uppstår nya möten och samtal - något som vi kanske just nu behöver mest av allt här i världen.

För mig personligen innebär det här naturligtvis att jag kan få större utlopp för min lust att göra mina fingrar ännu grönare. Jag behöver inte längre nöja mig med tre kvadratmeter balkong, och jag får äntligen chansen att odla morötter, tomater, jordgubbar och annat gott som kräver större plats och ibland djupare jord än vad som med lätthet kan uppnås på balkongen.

Kommunen sponsrade oss med en tusenliters vattentank som de också sköter påfyllningen av, samt ett stort lass jord. Ett företag i industriområdet tillhandahöll pallkragar att odla i.

Ett insektshotell är bra att ha vid sin odling.
Här kan bin, skalbaggar, spindlar och andra
naturens hjälpredor hålla hus.

Förra året var odlingen under uppbyggnad och befann sig i något av en testfas - i år har vi utökat området för att på sikt kunna ta emot fler medlemmar i den förening som nu har bildats för att sköta odlingen (gissa vem som mer eller mindre ofrivilligt blev utnämnd till ordförande i föreningen...) Vi har nu storslagna planer på att gräva ett gemensamt jordgubbs- och potatisland. I höstas byggde vi även en kompost, med inspiration från den danske bonden Franks konstruktion. Grenar och sly flätades mellan pålar i marken, och nu har vi två "fack" där grönsaksrester, gamla kaffefilter, äggskal och bortrensad växtlighet långsamt förvandlas till jord - som vi sedan kan använda till vår odling.

Efter att ha fått några pallkragar brutalt stulna, har nästan alla nu följt mitt exempel och målat sina lådor. Det ger också ett fint och färgglatt intryck.

Så vad odlar jag då på mina små pallkragelotter? Förra säsongen hann jag inte sätta så väldigt mycket mer än rädisor och sallad, samt några jordgubbsplantor, eftersom jag kom igång med alltihop först runt midsommar. Men i år har jag utökat ordentligt! De ytterst smaskiga jordgubbarna fyller en hel låda (och lite till). Jag har nu även rabarber och smultron, och förstås tomater. Jordgubbsplantorna har vuxit till ungefär tre gånger förra årets storlek (då de köptes in) och har redan givit mig några portioner söta, friska bär till efterrätt. Men jag har fått slåss mot både fåglar och nu senast spanska mördarsniglar för att få äta mina bär själv - fåglarna försvann när jag satte nät över bärodlingarna, men sniglarna är tuffare att rå på. 

Rädisor är ingenting jag egentligen är överförtjust i - ett par stycken är väl gott i en sallad ibland, men mer än så blir det inte för min del. Det är däremot jätteroligt att odla dem, eftersom de så lätt gror och växer snabbt. Skörden blir helt enkelt nära nog hundraprocentig. I år satte jag en mix av sommarrädisor för att få lite olika färger. Det mesta fick jag dock ge bort, eftersom jag som sagt äter begränsat med rädisor och de är ganska svåra att hålla fräscha i förvaring någon längre tid (om man inte har en jordkällare förstås). 

Jag väntar med spänning på att få se hur mycket tomater det blir. Jag har fått flera plantor av en vän men glömt märka dem - några är plommontomater och några är små röda körsbärstomater. I dagsläget är plantorna rätt rejält mycket större och frodigare än för någon månad sedan när bilden togs. Ett smärre bladlusangrepp avvärjdes med min vanliga specialblandning - såpa, pressad vitlök och ättika blandat med vatten i en sprutflaska. Och så inte underskatta vikten av mekaniskt avlägsnande, hur äckligt det än kan kännas att dra bort stora klasar med löss från bladen!

Ett mycket trevligt inslag i vår odling är rosenrabatten som sträcker sig längs staketets yttre långsida och liksom ramar in odlingen ut mot gångvägen.

Dessa är inte bara till glädje för oss som odlar, utan drar även till sig beundrare bland många som är ute och promenerar i området. Framförallt de i Högdalen ganska talrika pensionärstanterna har uttryckt stor förnöjelse över rosorna. I år har vi planterat dahlior och höstblommande lökar emellan, så att vi får lite färgprakt även fram i september-oktober.

Vill du veta om det finns en stadsodling i närheten av där du bor? Eller vill du kanske starta en egen stadsodling? Om du bor i Stockholms stad kan du hitta mer information i länken. Bor du inte i Stockholms stad rekommenderar jag att du tar kontakt med din hemkommun (eller eventuell stadsdelsförvaltning). Behöver du motivera ditt förslag så kan du exempelvis använda argumenten om att staden mår bättre, närodlat är nyttigast och att kommunen kan tillgodoräkna sig gröna poäng genom att stötta ett sådant projekt. Lycka till! 

Och hur går det då i min ursprungliga förortsträdgård, den som en gång skulle sväva som ett skepp av oskuld i förortslandskapet? Det återkommer jag till längre fram. Jag kan dock avslöja att i år är temat inte oskuldsfullt vitt - temat är inte ens en färg... Ni får hålla er ett tag till!

Högsommarblomning

Min stora vita lilja i knopp...

Den här sommaren lämnade jag min förortsträdgård under den mest intensiva högsommarperioden. Jag åkte på språkkurs till Nederländerna och lämnade åt min kära granne att vattna och hålla koll på växtligheten. Och det som inte hade slagit ut helt när jag åkte stod i full blom när jag kom hem!

...och fullt utslagen!

Tvåfärgad Acidanthera-lilja

Framförallt mina vita liljor hade jag längtat efter och ivrigt väntat på rapport hemifrån att de slagit ut. Men faktum är att liljorna öppnade sina knoppar precis dagar innan jag återvände! Jag fick alltså njuta av fullskalig blomning med ljuvlig doft under här under början av augusti.

Den magnifika liljan Sweet Surrender

Dahlian Arabian Night i början av juli

Förutom liljor så satsade jag som bekant i år även på dahlior. Min vackra, rödsvarta kaktusdahlia Arabian Night blev i blomning inte fullt så mörk och mattsvart som jag hoppats på, utan snarare en körsbärsröd färgklick och därmed var temat svartvitt brutet... Nu under sensommaren är blommorna en aning mörkare, mer åt Burgundy-hållet, och trots att de inte ser ut som jag tänkt mig så måste jag erkänna att det är fantastiskt med så fin blomning direkt utanför fönstret.

Men favoriten är nog ändå den vita pompom-dahlian i litet format. Med blommor runda och vita som golfbollar har jag alltid tillgång till ett fint smycke att sätta i håret, eller en liten bukett på bordet. Dahliorna blommar ju hela hösten också, så jag ser fram emot ytterligare njutning av dessa charmbollar!

I knopp...

...och i blom!

Även i amplar och balkonglådor hände det en del under de dryga tre veckor jag var borta. Med högtrycksvärme, massor av sol och grannens flitiga vattnande har petunior och sommarblommor växt till sig rejält. 

Sommarblommor som direktsås på våren är oerhört tacksamma - de växer och blommar nästan oavsett motstånd, de tränger sig upp genom partier övervuxna av penséer och andra tidiga sorter, sträcker sig ut mellan annan grönska och blommar även somrar då solen inte gärna tittar fram. Den fantastiska mörkt rödsvarta blåklinten Black Boy har i år varit ett fint inslag i suburbian garden.

Odling liksom många andra hobbies kräver övning och envishet. Och ändå blir det inte alltid som man tänkt sig... Jag har i två-tre år velat så mattram som kantväxt i mina lådor, men fröerna har alltid varit slut så när jag i år på trädgårdsmässan lyckades få tag i mattram-frön blev jag naturligtvis jätteglad. Säkert tjugo små plantor sattes och de flesta planterades också ut. Nu blommar de för fullt och är ett fint sällskap i diverse stora krukor och balkonglådor.

Sommarblommor kan det knappast bli för många av. Tillsammans med höga liljor och dahlior har jag, som varje år, sått mina favoriter Prins Gustavs öga och snökärleksblomster. Dessa svartvita små klenoder är helt underbara och bildar fina skyar av skir grönska längs krukkanterna.



På postorder beställde jag också en färdiguppdriven planta av så kallat kapkrusbär, eller physalis som växten också heter. Detta är en lyktört som ingår in potatisväxtfamiljen. Den blommade tidigt i juli med söta små blommor i vanlijvitt och svart, för att senare utveckla dessa små lyktfrukter. Med lite tur blir det riktiga physalisbär att skörda till hösten!

Och det fantastiska med blommor är ju att man även kan dekorera inomhus med dem! Ett par avbrutna dahlior tillsammans med en vit ranunkel bli här en fin minibukett att ha på bordet.

Under nästa vecka är blir det mer arbete i förortsträdgården, då det är dags att byta ut överblommade penséer och sommarblommor mot mer robusta växter som klarar lite höstkyla och sprider färg till de allt kortare dagarna. Passa på att njuta av de sista veckorna sommar 2014!

I väntan på värme

Murgrönan trivs i balkonglådan

I stort sett hela juni var en kall och blöt tillställning här i Stockholm. Detta gjorde att jag tappade sugen ett tag. Som tur är växer blommor även sådana här somrar, även om det går lite långsamt och man får vänta på blomning tills solen och värmen kommer tillbaka.

Och nu verkar det vända! I krukorna här ovan tittar några blyga ranunkelskott upp och stjärnvindan har precis flyttat ut till balkongräcket. Nere i den stora krukan väntar sommarlökarna på att börja spränga sig upp ur jorden. Det var en månad sedan. Idag ser det annorlunda ut...

Även i år har jag satsat på stjärnöga, eller osteospermum som den heter på latin - två olika vita varianter har jag hittat som nu pryder räcket till balkongen. Den ena drar svagt åt violett med mörkt öga, den andra bryter åt vaniljgult.

Det som är fördelen med en snål inledning på sommaren är att det verkligen finns möjlighet att förlänga den totala blomningen och hela tiden ha nya blommor som knoppar och slår ut. Och den milda vintern gjorde att min höstaster från förra året har övervintrat helt på egen hand, utan isolering eller särskild hänsyn, och därför har fått stå kvar i sin kruka. Den har fått sällskap av kantväxten mattram som jag sått från frö. Sorten jag har valt är lågväxande och får vita, fyllda blommor som ska bli som små snöbollar.

Ett  vackert litet snöfall har jag också skapat genom vit hänglobelia på blomsterpelaren. Den här sortens växter som hänger ut sina blommande spröt över krukkanten gör sig extra bra om de placeras lite högre upp. Det blir en borstig blomsterkvast som mot slutet av säsongen nästan bildar en molnsky av blommor.

Längre ned på krukpelaren blommar än så länge penséer. De blir senare under säsongen förmodligen ersatta av något annat, då de börjar ha sett sina bästa dagar.

Andra blommor som passar bra lite högre upp och gärna sticker ut sina armar över kanten på en ampel är petunior.
I år valde jag två olika vita varianter, en vanlig enkelblommande och en med dubbla/fyllda blommor.

Petunior är lättskötta och finns i de flesta färger, med större och mindre blommor, samt med mönstrade blomklockor. De blommar villigt hela sommaren. Se dock upp med bladlöss, särskilt vid torka! Stjälkarna och bladen är lite klibbiga, och här älskar de små otygen att slå sig ned och föröka sig i tusental.

Det svartvita temat (en plan som för övrigt har kullkastats, vilket jag återkommer till nästa gång) syns än så länge bäst i den stora vita sadelkrukan på räcket - här frodas en skog av vita penséer, och mellan dem tittar den vackra, svarta varianten "Black Penny" av Prins Gustavs öga fram.

Än så länge är kvällarna ljusa, men varje trädgård av rang måste ha belysning för mörkögda augustinätter. I ett skåp hittade jag några hänglyktor som jag glömt bort och som medelst S-krokar hängdes upp i hörnhyllan. Mellan lyktorna skymtar min första egenplanterade ranunkel på väg att slå ut!

Ljuslyktor kan man heller inte få nog av. Denna robusta bordstyp, som är vanlig på restauranger runt om i Europa, går att hitta i olika varianter och färger lite här och var. Mina köper jag vanligtvis när jag besöker Nederländerna, då de kostar betydligt mindre där och dessutom kan köpas nästan överallt.

För den som inte hittar sådana här lyktor kan man lätt göra ljuslyktor själv genom att måla glasburkar med speciell glasfärg som kan köpas i hobbyaffären. Då kan du göra din personliga variant, och vill du hänga upp dem använder du bara ståltråd. Enkelt och personligt!

Nästa gång får du veta vad jag själv pysslat ihop till min balkong i sommar, samt hur det går för mina dahlior...