Glädje och sorg i påskveckan

Påskhelgen bjöd ju som bekant inte på alltför mycket värme, men lite sol blev det i alla fall. Och vi är ju faktiskt en vecka in i april - så det var dags att skola om bebisarna och så lite nytt. Förr om åren har jag fuskat med detta moment, men med både tema och blogg tar jag nu min odling på största allvar. Efter att ha inhämtat lite kunskap och inspiration i senaste avsnittet av Året i trädgården, där den charmerande engelsmannen visade hur man skolar om plantor så fort de börjat visa sina "riktiga" blad - till skillnad från det första bladpar som utvecklas som ofta har en helt annan form än de kommande bladen (se fjädervindan här ovanför) - skred jag till verket utrustad med sked och blomspruta. Varje liten bebis som utvecklat färska blad lirkades försiktigt upp och planterades om i mer näringsrik jord. 

Jag använder U-jord från Hasselfors Garden, eftersom jag haft lyckade resultat med den för de flesta blommor jag provat att plantera ut på balkongen, och varför ändra en strategi som fungerar? Den här jorden är berikad med det mesta som växterna behöver för att blomma, och vill man göra den mer porös för t ex fuchsior kan man alltid blanda ut den. Min erfarenhet är att de flesta blommande plantor trivs i den här jorden. Den är lite dyrare än vanlig lerigare blomjord, men den är väl värd det eftersom den är dryg och klarar svenska sommarregn mycket bra. Vill ni lära er mer om omplantering utan att se en medelålders engelsman med stor spade (hur någon nu kan vilja missa det?), så har Hasselfors Garden en liten trädgårdsskola på sin hemsida.

Sorgligt nog har det varit rena tragedierna på klätterväxtfronten - inte bara katt och dammsugare har varit framme, utan även allmän svaghet och låg andel frön som grott. Under omskolning kan man passa på att gallra ut svagare exemplar, det kan kännas svårt att slänga skott som faktiskt lever men har man inte plats att plantera om allihop så har man inte. Men klätterväxternas skara är så decimerad jämfört med vad jag hade planerat att endast ett skott ansågs utom räddning. De som klarat omskolningen och fortfarande mår bra nu ett dygn senare är endast ett svartöga, fyra månblommor och en fjädervinda. Jag hoppas på några fler svartögon, ett par stycken tog lite tid på sig att gro och är inte redo för omplantering än, men om jag vill ha spaljén täckt så kommer jag att behöva komplettera med rosenbönor från förra året - blommorna är visserligen svagt krämfärgade, men det får passera. 

Bättre ser det ut för min läkemalva, som i ärlighetens namn också får erkännas inte har helt kritvita blommor - snarare en så antik färg som gredelina. Trots att jag inte är svag för växter med ludna blad, så föll jag för den här för att den är en läkeväxt. Senast jag odlade malva så blev den intensivt bladlusangripen, och bladlöss får mig att må illa, så jag tänkte prova en annan sort den här gången. Hitintills har den verkat väldigt fruktbar, och jag hyser stort hopp om att detta ska fortsätta.

Ytterligare ett glädjeämne är min toppade fuchsia - jag har också alltid fuskat med toppning förr men kommer aldrig att göra det igen efter att min skönhet ser ut så här en månad senare - urpsrungligen hade hon sex blad på en vippig stjälk... Om den här plantan fortsätter som den börjat så vågar jag mig kanske på att skapa ett fuchsia-träd nästa år!