Fransk försmak av våren

Liksom förra året har jag mött våren i Frankrike - i år gick färden inte ända till Rivieran, men gott och väl till Paris, som var både betydligt varmare och soligare än Stockholm i slutet av februari. Därför fanns det också redan både blommor och grönt att njuta av.



I Jardin du Trocadéro, precis mitt emot Eiffeltornet, var buskarna perfekt formklippta och jordvivorna estetiskt utplanterade i full blom.

Det franska trädgårdsidealet, som är en vidareutveckling av de italienska renässansträdgårdarnas geometriska symmetri, är fortfarande i mångt och mycket härskande i Paris parker. Häckar klippta i exakta vinklar och rader, stora gräsmattor och träd i raka alléer är dominerande inslag i många parker, som Tuilerierna och Jardin de Luxembourg.

Att promenera genom Tuilerierna fram till Louvren är en promenad genom
det fransk-klassiska trädgårdsidealet.

Men även i Frankrike finns det nytänkande - botanisten Patrick Blanc sysslar med växtlighet som fasad och grön arkitektur, och har skapat gröna väggar på flera ställen i Paris, liksom runtom i världen.
En av hans vertikala trädgårdar finns på fasaden till Musée du Quai Branly.

Den här sortens odlingar borde vara obligatoriska att ha på flera ställen i varje storstad - växterna hjälper till att isolera huset, vilket sparar värme, och fångar upp mängder av de koldioxider som trafik och människor släpper ut i stadsmiljön. En blandning av gröna och blommande växter skapar både struktur och skönhet åt fasaden. Huset blir bokstavligt talat levande.

Ett annat smart sätt att tillföra stadsluften naturlig rening är att plantera växter på taken. Här har ett av husen på les Champs Élysées ett litet landskap på takterrassen.

Det här fina och lite skojiga trädet hittade jag när vi klev av kanalbåten längst österut, vid Jardin des plantes. Om det är någon som vet vad det heter så hör av er! 

Jardin des plantes var för övrigt en plats i Paris jag inte besökt tidigare, men som jag kan rekommendera - även om den säkert är ännu finare senare på våren. Parken är helt planerad efter platsen, den sträcker sig en bit längs flodstranden och plantorna får trona i egen majestät i de olika utrymmena i betonglandskapet, som här nedan palmer, kaktusar och gräs.

Det som framförallt slår en nordbo i Centraleuropa på vårvintern, är hur många buskar och träd blommar, trots att alla grenverk är kala och bladen knappt har börjat knoppa än. Här hemma kommer ju ofta det gröna först på alla andra träd, innan det är dags för de blommande sorterna att slå ut.



Japansk körsbärsblomning skulle definitivt lätta upp mitt februarihumör.

Vad gäller färger så är gula blommor bland det jag har svårast för, men jag förälskade mig i den här kerrian, en buske jag inte vet om jag har sett i Sverige. Det är en sorts rosväxt och förekommer vilt i Kina och Japan. Jag älskar blommornas tofsiga uppsyn och hur de lyser upp när vårljuset så snabbt kan bli grått och luddigt.

Några exotiska träd att formklippa på det här sättet önskar jag mig också av framtiden. 

Vid det här laget har ju snödroppar och även krokus börjat titta upp här i Stockholm, men morgonen då jag flög till Paris halkade vi till flygplatsen i fem centimeter blötsnö... Då kändes det som om några gröna blad och blommande krokus var ett tydligt tecken på att man befann sig lite söderut.

Tydligen ska det bli en tuff vecka framöver med snöblandat regn och minusgrader, så jag kommer att få ta in de tre blommor som redan huserar i Suburbian Garden. Jag provar lite nya sorter i år, och har ett tema igen, dessutom gror det under växtlampan. Mer får ni veta nästa gång...