fredag 5 oktober 2012

MK gästar: Vårbacka odlingsförening


I slutet av höstskörden har jag passat på att gästa Vårbacka odlingsförening i Vårby söder om Stockholm, där en bekant och hans vänner odlar diverse ätbara ting. Även om jag själv huvudsakligen haft fokus på blommor i min trädgård, så var det inspirerande att se hur mycket olika delikatesser som kan odlas ganska enkelt - allt från svarta vinbär och ätliga blommor till bönor och sallad. En del av detta går naturligtvis också att odla på balkong, framför allt bladgrönsaker som spenat och salladsväxter kan trivas utmärkt en bit upp där de slipper bli angripna av sniglar.


Den här salladsväxten är ganska okänd i Sverige, men är däremot populär i Kina, Indien, Mexico och i södra Europa. Den heter portulak och har en lätt syrlig, nötig smak. Bladen är mindre och tjockare än de salladssorter vi oftast ser, och känns därför lite "matigare" än till exempel isbergssallad. Portulak fungerar därför lika fint som stommen i en grönsallad, som till utfyllnad och komplement på tallriken. Både de tjocka bladen och den rödaktiga stjälken kan ätas.

En annan för mig exotisk sak som odlats med framgång i Vårby är quinoa. Örten växer vilt i Sydamerika och har utgjort basföda för Inkafolket under århundraden. Det är fröna som äts, och deras näringsvärde är otroligt högt - som vegetarian äter jag själv en hel del quinoa, men att den kunde växa och skördas i Sverige var för mig okänt. Därför var det extra roligt att få se den innan skörd! En enda planta ger mycket mat, och dessutom mat som innehåller nästan allt en människa behöver. Vill du veta mer om hur du kan använda den i matlagningen - kolla in quinoa.se!

Även bönor fick jag se, trots att de flesta redan skördats. Men en fin, färdig vaxböna och några gröna av oidentifierad sort fanns kvar. Bönor är ofta väldigt lättodlade, och även rosenbönan som jag odlat för blommornas skull kan man äta om man kokar baljorna.


En annan växt som fanns kvar att skörda vid mitt besök på lotten var grönkål. Jag åt denna kålsort först i vuxen ålder, då min mamma fick nys om hur man lagar till den enligt traditionellt halländskt recept. Då kallas den långkål och stuvas lätt med sirap eller senap och grädde - kolla in länken för recept! Detta är en klassiker på danska och sydsvenska julbord och fungerar lika bra med sojakorv som till skinkan. Jag föredrar dock när den stuvas med stark, söt senap snarare än med sirap eller socker.


Grönkål är både nyttigt och gott. Den skördas så sent som
möjligt, i södra Sverige inte förrän i oktober-november

Under mitt besök i Vårby fick jag också lära mig att de högresta, intensivt gula blommor som jag sett i så gott som alla koloniträdgårdar jag besökt helt enkelt är jordärtskockor som gått i blom. Denna rotknöl sprider sig snabbt och okontrollerat, och bildar alltså också fantastiskt pampiga blommor. Nästa års projekt för mig blir att försöka odla dem på balkong i en stor urna eller hink - jordärtskockspuré med pilgrimmsmussla är en av mina favoritdelikatesser.


Denna sena septembersöndag togs även fänkål och några morötter upp. 



Fänkål kan användas i matlagningen,
både som rotfrukt och som smaksättare. 

Dessutom har det på lotten odlats ätliga blommor, såsom gurkört och ringblomma. Många blommor är faktiskt ätbara, och ringblomma kan piffa upp vilken sallad som helst. 

En oätlig men ytterst oöm växt som bildar en vacker marktäckare är taklöken. Taklöken är en succulent och sprider sig ogenerat i torra, steniga partier. Den kräver i princip ingen skötsel, och ger en lätt exotisk känsla av öken till trädgårdens kantpartier.


Även på grannlotterna har det odlats mycket grönsaker, och jag hade turen att få se några jättelika zuccinis som ännu inte tagits in, samt ett imponerande bestånd av bladgrönsaken mangold.

Och är man rädd om sin mat måste man naturligtvis försöka skrämma bort alla sorters skadedjur! Här är en kreativ lösning för att försöka hålla fåglar, och eventuellt rådjur, borta. Förortsversionen av den klassiska fågelskrämman:



Precis som i Vinterviken fanns det vinrankor som bar frukt i Vårby. Även här var det fråga om syrligare druvor med tjockt, segt skal - men ändå fantastiskt att de kan odlas oskyddat så här långt norrut och ge så mycket druvor.

Och även här fanns det naturligtvis blommor. Några mörka dahlior och ett gäng uthålliga, blodröda lejongap spanade jag in. 


Men hösten är obönhörligen här och på god väg mot att bli vinter. I min suburbian garden är ytterst få blommor vid liv, och de närmaste dagarna kommer att ägnas åt nedpackning och avrundning av säsongen som gått. Jag återkommer med rapport och sammanställning. Det intressanta med säsongsslutet är ju just att också göra ett bokslut - vad har jag lärt mig? Vad gick som jag tänkt mig och vad blev annorlunda? Hur vill jag ha det nästa år?
Under vintern kommer jag att ge diverse råd och tips om odling, samt presentera min ständigt växande skara av inomhusväxter. Missa inte det!


söndag 23 september 2012

MK gästar: Vintervikens koloniträdgårdar

Temperaturen kryper nedåt, ljuset drar sig undan allt tidigare och trädens löv gulnar undan för undan. Men in i det sista blommar det, både på min balkong och ute i det fria. En solig septembersöndag styrde jag stegen mot Vintervikens koloniträdgårdar för att beundra höstens sprakande färgprakt. Nu delar jag med mig av upplevelsen, i väntan på de sista rapporterna för säsongen från Suburbian Garden.


Dessa varianter med flikiga
kronblad kallas kaktusdahlior
Dahlior är en klar höstfavorit, de blommar hela sensommaren och en bra bit in i de svalare månaderna, och finns i alla upptänkliga färger och med flera olika ställningar på kronbladen. Även höjden och storleken varierar, och därför skulle man i princip kunna ha en hel dahliaträdgård lika väl som man har en rosenträdgård. Dahlia köps som knölar, som grävs ned i jorden och skjuter skott. På så sätt påminner de om lökblommor, men knölarna planteras inte på hösten för att blomma under våren, utan planteras ut i jorden under maj-juni när risken för frost är över. Efter höstens blomning kan knölarna grävas upp och förvaras frostfritt och mörkt över vintern.










Klarröda, halvhöga dahlior trivs
i det varma höstljuset







Dessa aprikosfärgade och röda hör till näckrosdahliorna, eftersom blommornas form påminner om näckrosens. Det finns även mer fyllda, bollformade dahlior, som kallas pompomdahlior, och piondahlior - gissa vilken blomma de liknar? Dahlian kommer ursprungligen från Mexiko, där indianerna odlade dem för att äta knölarna.


En annan sorts blomma som är fin så här års, och som jag ganska nyligen börjat fatta tycke för, är stockrosor. Jag har tidigare alltid tyckt att de är ganska tråkiga, inte lika överdådigt vackra och romantiska som buskrosor, men jag måste erkänna att jag det här året har förälskat mig i deras engelskt lantliga elegans. Sitt namn till trots är blommorna inte släkt med rosor, utan med malvan. Stockrosornas ursprung är Kina, men de har funnits i Europa sedan 1400-talet och är populära såväl på den engelska landsbygden som på Södermalm i Stockholm - från juli och framåt kan den som vill ge sig ut på stockrossafari på Söders höjder och bakgårdar. Blommorna är oftast bienna (tvååriga) eller perenna (fleråriga), och därför lite svårare att odla på balkongen. Dessutom är nästan alla sorter väldigt höga, och kan under gynnsamma förhållanden bli uppemot tre meter. De växer gärna mot en vägg eller ett plank. För min del får det bli en dröm att uppfylla i framtiden...


En del av de vackra sommarblommorna kan fortfarande vara fina i september, om förhållandena är de rätta och de har skötts väl.










I Vinterviken spred rosenskära färg bland de gulnande grässtråna, och luktärter i olika nyanser sände ut väldoft. De här kraftiga och högresta exemplaren är något helt annat än de ynkligt spinkiga tre som blommat alls på min balkong i år!

Fördelen med icke blommande växter är ju att de är lika fina hela säsongen. Penningblad och potatisplanta blir en effektfull kombination på marken, och fyller ut fint mellan partier med blommor. Och en del blommor är nästan vackrast så här på hösten, som tistlarna med blålila stammar.



Solrosor är en annan sort som står i full blom just nu, och vars öppna fröbädd så småningom innebär kalas för småfåglarna runt om i parken.










Även för människan odlas det föda i Vinterviken. Jag är mycket imponerad av denna vinranka - men kanske är druvorna snarare av vin- än dessertsort. Min väninna smakade på en och den var syrligt bitter och ingenting att lägga på ostbrickan...

Hos mig är det också tid att skörda majrovor och kanske några morötter. En del kryddväxter kan stå ute ett tag till och är fint vintergröna, men de flesta blommor ska tas in under veckan, och sedan är det upp till Farbror Frost att bestämma hur länge krysantemum och astrar får leva och frodas. Hur skörden slog och nedrustningen inför vintern får ni följa nästa gång!


fredag 24 augusti 2012

När det lider mot höst

Så här ser Suburbian Garden ut nerifrån gatan
Augusti har bjudit på lika opålitligt och växlande väder som tidigare i sommar, men tillräckligt med sol och värme har det blivit för att en hel del ska ha hänt på balkongen! En del efterlängtade sorter har äntligen slagit ut sina blommor, och flera gånger i veckan kan jag plocka smultron till eftermiddagskaffet.
smultron










Fler ätbarheter ska skördas under hösten, både majrova och morötter bidar sin tid i de djupa krukorna på räcket. Tills dess njuter ögat av mina många vita blommor. Blomstertobaken har slutligen levererat, och det med besked - jag har fått rensa bort rätt många av dess gigantiska blad för att inte det som växt bredvid ska bli fullständigt överskuggat. Frösådderna med tobak var pyttesmå, sytrådstunna bebisar vid omskolning i våras, och har i ytterst långsamt tempo kämpat sig dit där de är nu. Det känns helt absurt att de kunde bli så stora och ståtliga i slutändan! Blommorna är fina och luktar ljuvligt, och många blomsterflugor och bin har varit på besök.

Till slut har också de få slingerväxterna tagit sig något, och samlat tillräckligt med kraft för att sätta rejäla knoppar. Sent om sider har också månvindan slagit ut sina vita vingar, blommorna är stora som en handflata och lever tyvärr bara någon dag - så man får passa på att njuta medan tid finns!

moonflower
Vit vinda av sorten Moonflower

blomhylla clas ohlson
Svartögat från Hötorget frodas och fortsätter blomma








Några smärre förändringar i möblering har det blivit den här sommaren. De hemmabyggda hörnhyllorna från förra året har fått sällskap av en i svart smide - en hylla jag sett redan för två år sedan men alltså inte kommit loss att köpa förrän i år. Och jag är mycket nöjd - här blev det plats för både krukor med blommor och förvaring av vattenkannor! Hyllan kommer från Clas Ohlson och är en välgjord investering för vilken balkong som helst.
På den ena av mina egenhändigt snickrade låga hörnhyllor har den japanska lönnen fått sällskap av chiliplantor, lavendel och en carambole - en hemmaodlad gåva från en vän.

chili










comperen lineda
Carambole i turkos kruka
Chilin, som jag sådde från frö i februari, kommer inte att bära frukt i år, men den har åtminstone börjat blomma och min förhoppning är att kunna övervintra den inomhus, eftersom den förhoppningsvis klarar av lite torrare luft. En god vän till mig är väldigt duktig på att så nästan vilka frukt- och grönsakskärnor som helst, och har genom åren lyckats med såväl avocado och paprika som passionsfrukt och mandarin. Till min födelsedag i juni fick jag carambole och lakritsrot som hon själv sått, och båda plantorna frodas fint hittills.
chili
Chilin blommar i vitt






Fuchsian, plantan som jag köpte som stickling och har vårdat ömt hela sommaren, belönar mig nu med fantastiska, vita blommor som hänger i klasar. Knopparna tar god tid på sig, från att de framträder som små ärtor på en stjälk till att de - nästan stora som pingisbollar - brister och rullar upp sina flikiga kronblad kring blommans innersta. Detta exemplar ska jag göra allt för att hitta en övervintringsplats åt.

comperen lineda
Vit fuchsia av sorten Comperen Lineda












geranium apple blossom
Min postorderpelargon Apple Blossom har också börjat blomma, med ljuvligt söta små äppelblomsknoppar! Ytterligare två exemplar står på tillväxt, och pelargoner ska ju inte vara så svåra att hålla vid liv inomhus över vintern så jag hoppas att de kan få chansen till mer storslagen blomning nästa år.

höstaster
Astrar i kruka
Men hösten kryper onekligen närmare. Nätterna börjar bli allt kallare, och när jag de senaste veckorna lämnat hemmet vid sju på morgonen är luften hög och klar på ett sätt som jag definitivt inte förknippar med sommaren. Penséerna och margueriterna har blommat ut och har ersatts av klassiska höstblommor som krysantemum och astrar. En vit prydnadskål har också fått ta plats i balkonglådan, och kontrasteras snyggt mot det vinröda bladverket hos batata-plantan av sorten Suntory Black.

krysantemum
Krysantemum blommar från slutet på juli till första frost


höstaster
Astrar är en höstklassiker. Jag brukar älska de olika lila sorterna,
men i år har jag naturligtvis valt vita

Vissna penséer har rensats bort, och bland rosenbönorna
växer nu vit prydnadskål som håller hela hösten, sida vid
sida med potatisväxten Suntory Black

En småblommig krysantemum

Det som nu finns att göra nu är att fortsätta vårda de fortfarande - och äntligen - blommande sorterna. Det fantastiska är ju att en del av dem, som petuniorna och tobaken, har jag sått, vattnat, pysslat om ända sen jag satte deras frön i jorden. Jag har rensat, ansat, beskurit, vridit och gödslat. Jag har haft hjälp med vattning när jag varit bortrest. Det är som med katter eller barn - du kan inte bara strunta i dem. Och stolt är man därför när de bär sina blommor som en krona på verket!

Och när de sista ljuva veckorna lider mot höst, så börjar projekt nedrustning och övervintring. Jag har redan en och annan experimentell idé...

krysantemum