Humlan kommer med hopp om sommar

Solen och värmen har nått oss, och redan för ett par veckor sedan kom jag igång med de första utplanteringarna. Man vill ju helst ha något som blommar hela tiden på balkongen, så jag brukar kombinera köpta och sådda växter. Vårens sena ankomst gjorde dock att det tog lite längre tid än vanligt innan jag kunde kika ut genom fönstret och mötas av grönska och färgprakt.

Lite städning och uppröjning kan vara på sin plats så här på våren. De flesta krukor tvättade jag ur i höstas och ställde in för vintern, men plåt- och zinkkärl har förvarats på balkongen under vintern. När jag packade upp mina färgglada krukor hörde jag ett målmedvetet surrande - en humla som övervintrat mellan krukornas väggar ville ut. Slö och sömnig kröp han fram och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Jag släppte ned honom i ett stjärnöga så att han i lugn och ro kunde kravla runt och känna in våren.

Just stjärnögat upptäckte jag ordentligt förra året, och det är en växt jag kan rekommendera alla som vill ha något lättskött och prisvärt. Den går att plantera ut i april här i Stockholm ett normalt år, strax efter penséerna - den tål nämligen några kyliga nätter. Den blommar sedan villigt hela sommaren, för att mot slutet av säsongen komplettera höstblommorna med sitt då ganska buskiga mörkgröna bladverk. Stjärnögat finns i en mängd färger från vitt och gult till mörkaste purpur. Vackrast blir den om man ser blommorna lite uppifrån. I år har jag valt att plantera den i krukor längs balkongräcket. På Plantagen brukar man kunna köpa 4 för 100:- på vårkanten, annars kostar de runt 40 :-/st. När jag köper dem är de ofta planterade i (och på god väg att växa ur) en tio-tolv cm hög kruka. Stjärnögat tar så mycket plats du ger den, så plantera gärna om i större krukor för en rejäl planta med intensiv blomning. Att regelbundet klippa bort vissna blommor ända inne vid stjälkens fäste gör att det bildas nya knoppar hela tiden.

En annan ständigt återkommande favorit, av ungefär samma orsaker som stjärnögat, är penséerna.




De tillhör de mest klassiska utplanteringsblommorna både på balkonger och i offentliga planteringar - och vem kan motstå dessa violsläktingar som tål nedåt -5 grader och därför lämpar sig ypperligt för den svenska, oberäkneliga våren? Personligen är jag mest förtjust i de s k babypenséerna, som har mindre blomhuvuden och något spädare stjälkar. I år valde jag några olika lila nyanser, och planterade om dem i krukor att hänga på spaljén. Vid det här laget har de vuxit sig lite större, men de brukar ändå stå fint till mitten på juli - alltså även detta en prisvärd växt. Penséerna slokar besviket när de blir för varma och torra under högsommaren, men de är inte kinkigare än att de reser på sig och repar sig så fort de får vatten. Att klippa bort vissna blad och blommor är jätteviktigt - ju bättre du rensar dem, desto mer blommar de. Och dessutom är de ätbara! Dekorera en kaka eller tårta, klipp ned några blomhuvuden i en fruktsallad, kandera kronbladen och ät som lördagsgodis, eller frys in blomblad och knoppar i iskuber för att få en färgglad och somrig touch på drinken.

När risken för frost är över (vilket man aldrig helt säkert vet, men lite får man chansa) kan pelargoner planteras ut. Då jag trots tappra försök misslyckades med att övervintra förra årets exemplar, fick jag helt enkelt köpa nya. Pelargoner kan man ju som bekant ha som krukväxt även inomhus, företrädesvis populär bland äldre damer, men det tycks mig som att den antingen vill bo inne eller ute - varje gång jag försökt ta in en pelargon efter sommaren så tappar den alla blad, får ohyra och dör. Tips på hur detta undviks mottages tacksamt!

Pelargonen finns i nästan oändliga varianter och färger - de större Mårbackapelargonerna, de vanligare zonalpelargonerna, änglapelargoner med hundratals små, små blommor, rosenknoppspelargonen jag förälskade mig i förra året, tulpanpelargoner som blommar med tulpanformade små huvuden... Min absoluta favorit är den engelska pelargonen, som blommar överdådigt, är lite stadigare och mer kompakt än t ex zonalpelargonen, och dessutom nästintill fri från den karaktäristiska pelargondoften.



Det är också glädjande att kunna konstatera att de vårlökar jag satte i kruka i höstas, isolerade med frigolit och höstlöv och lät vinterslumra på balkongen, har tittat upp ur jorden med gröna spröt! Även om de ett normalt år redan skulle ha stått i full blom, så är det kul att se att i alla fall överlevt. Två olika sorter satte jag, vilka har jag glömt, och jag måste medge att jag faktiskt var väldigt tveksam till att de skulle klara sig. Men en köldmässigt relativt mild vinter och det isolerade läget nära väggen räckte tydligen för att de skulle kämpa vidare.

Frösådderna har flyttat fram och tillbaka mellan växthuset och den specialbelysta hyllan där min växtlampa ger dem det den tidiga vårsolen i Sverige inte förmår. Jag sådde en stor mängd slingerväxter i år för att komma närmre drömmen om täckta spaljéer och ett helgrönt rum. I år har nästan alla sorter grott och vuxit fint i det första späda stadiet, men mina efterlängtade svartvita kejsarvindor får jag nog göra ett nytt försök med nästa år, då en busig katt återigen har bitit huvudet av de stackarna. Men blomman för dagen av sorten Heavenly blue har jag i alla fall ett rikt antal av, och läget ser hoppfullt ut även för några exemplar av fjädervinda och purpurvinda. Med extra ljus och några toppningar har plantorna blivit riktigt stadiga och fint förgrenade, och har så smått börja flytta in i krukor och lådor på balkongen nu när jag räknar med att farbror Frost håller sig på avstånd ett par månader framöver.

Slingerväxterna är omskolade och lapar nu äkta solljus på balkongen

Sedan de här bilderna togs har det hänt en hel del i suburbian garden. Eftersom våren var försenad och det nu lackar mot sommar, så blir försäsongen kort och kompakt. En del växter ökar synbart i höjd och omfång för varje dag, och de tåligare sorter ni läst om här har nu fått sällskap av en rad växter med mer värmebehov.

Som avslutning på detta inlägg kommer, som tidigare utlovats, några budgettips:

• Fler blommor per krona - köp pålitliga, lättskötta sorter som blommar hela eller större delen av säsongen, till exempel penséer, stjärnöga, pelargoner och rosenlisa.
• Gratis näring - när du planterar om och planterar ut blommor måste du vara medveten om att näringen i jorden sällan räcker hela sommaren. Blommor som växer på friland kan sprida sina rötter så långt de vill, men i kruka eller låda är tillgången på jordens näringsämnen begränsad. Därför kan den behöva berikas lite. Blanda torkad kaffesump i jorden, det är rikt på både kalium och kväve som är mums för de flesta blommor. Cafékedjan Barista Fairtrade Coffee skänker bort kaffesump till sina kunder - har du inget sådant café i närheten kan du använda din egen kaffesump. Även ursköljda, torkade och krossade äggskal utgör bra näring för växter som vill ha lite högre kalkhalt i jorden. Så spara in lite på kemiskt gödsel och gör både miljön och plånboken glad genom att använda det som finns hemma!
• Köp småplantor på postorder - i blomsteraffären kan till exempel en pelargon kosta mellan 35:- och 99:- beroende på sort. Köp trepack på odla.nu för samma eller lägre pris. Plantan förpackas så att den klarar transport och du hämtar ut den på posten. Den är mindre än en butiksköpt planta när den kommer och tar därför lite längre tid innan den når sin fulla prakt om du inte har tillgång till samma utrustning i form av lampor och näring som en plantskola. Å andra sidan är det roligt att följa plantan från ett tidigt stadium, se den växa och utvecklas. 
• Återanvänd dekorationer - under vintern hade jag ljusslingor uppsatta på balkongen. Vem säger att man måste stuva undan de kulörta lamporna bara för att julen är förbi? De passar ju lika bra som stämningsskapare i majskymningen eller framåt augustis mörkögda kräftnätter. Ingen anledning att köpa fler prylar när de man har kan användas på flera sätt.

Jag återkommer snart med rapport om hur balkongen tar form i år, vilka ätbara växter jag satsat på den här gången, samt en liten omplanteringsskola. Tills dess önskar jag er fortsatt vårsol och värme.

MK gästar: Jardin Exotique Val Rameh

I mitten av mars, då Stockholm med förorter fortfarande låg under snötäcke och bjöd temperaturer under nollan, hade jag förmånen att möta våren i södra Frankrike. Ett par dagars solsken, grönska och redan utslagna blommor i Menton på Rivieran gav mig energi och hopp efter en kall och mörk svensk vinter.

Menton är känt för sina rika citrusodlingar. Runt om i staden, i parker och trädgårdar, växer en mängd apelsin- och citronträd. I februari varje år anordnas Fête du Citron, en stor citronfestival som lockar besökare från såväl andra delar av Frankrike som italienare och mer långväga turister. I mars lyste citroner, apelsiner, clementiner och andra citrusfrukter som guldklimpar i träden.

Kaktusar är ett populärt inslag i medelhavsfloran. I det i princip frostfria klimatet, med mycket torka och heta vindare, trivs naturligtvis dessa växter utmärkt. Enorma aloe vera-plantor, blommande kaktusbuskage och jättelika kaktusarmar tjocka som fruktträdsstammar kunde ses vid strandpromenaden, mellan husen och i planteringar längs gatorna. 

Aloe vera

Blommande kaktusbuskage
vid stranden

Spännande att se var också att växter som jag har i kruka hemma och på balkongen, som strimgräs, succulenter och stjärnöga här växer fritt och vilt.

Stjärnöga som får bre ut sig nedför en solig stenmur blir en hel buske

I Menton finns en hel rad trädgårdar och parker som man kan besöka. Den här gången hade jag bara tid för en, och valde då Val Rameh jardin botanique et exotique de Menton. Trädgården anlades i slutet av 1800-talet av den dåvarande maltesiske guvernören Lord Radcliffe. Trädgården och huset var sedan i en engelsk välbärgad dams ägo, innan den överlämnades till franska statens nationella naturhistoriska museer. 

Bambuskog

I Val Rameh frodas allehanda plantor, buskar och träd, med särskilt fokus på tropiska och subtropiska växter från Asien, Afrika och Sydamerika. Exempelvis kan man beskåda och jämföra en mängd olika sorters bambu, som brett ut sig i många meter höga minidjungler runt parken. Andra talrika arter är palmer av diverse slag, som de här små knubbiga japanska med rötter som brer ut sig både under och ovan mark.

Även i Val Rameh finns förstås kaktusar, men inte bara de stora, robusta sorter som växer runt om i Menton. Blommande, små grupper av finstickiga kaktusväxter som påminde mig om den chilenska ökenfloran bredde ut sig i torra, sandiga rabatter tillsammans med andra succulenter och sedumväxter.

Kaktusar och andra succulenter trivs i torra och varma jordar

Taklök kan även planteras i Sverige.
Den trivs i stenpartier eller i kruka hemma i fönstret.

Sedumväxter är bland de minst krävande och kinkiga växter
som finns. De kan bl a planteras på tak i städer för att fånga
upp koldioxid och isolera bostadshus uppifrån.

Blommande växter fanns det naturligtvis redan, då våren vid Medelhavet är både soligare, varmare och torrare än här uppe i norr. 

 Inte heller i denna trädgård saknades dock Mentons speciella signum - citrusträden. Enorma grapefrukter dinglade ovanför huvudet, inne bland skuggig grönska lyste solgula citroner och stora runda apelsiner erbjöd varma färgklickar i det lummiga landskapet.

Allra vackrast var kanske ändå de blommande träden - vem skulle inte vilja ha sådana här praktfulla saker i sin trädgård?

Blommande akacia sprider magiskt skimmer och doft

Bland medicinalväxterna fanns denna änglatrumpetsläkting

Ljuvliga kamelior finns det gott om i Frankrike liksom i England.

Och det vackraste och mest hänförande minnet från Val Rameh är detta fantastiska magnoliaträd - även om dessa finns på hemmaplan, så är de inte så vanliga och hur gärna hade man inte velat ha ett sådant här utanför fönstret? Gärna med en glimt av havsutsikten bakom också förstås...

Nu har våren äntligen kommit till Stockholm och min balkongträdgård. Snön har smält undan helt, gräsmattorna blir grönare för varje dag och jag väntar andlöst på trädens förestående lövsprickning. Det börjar så smått bli dags att plantera ut tåligare sorter jämte premiärpenséerna, de engelska pelargonerna och minirosorna som jag med friskt mod redan låter övernatta utomhus. Snart får ni en uppdatering från suburbia. I år blir det mycket frösådder, jag har satsat stort på slingerväxter och så ska fyra sorters basilika provas och jämföras. Följ mig framöver så får ni veta hur det går!