Som ett brev på posten

Blommor med posten

Jag har aldrig upplevt mig vara en person som pratar mycket om vädret, men plötsligt är det alltid jag som har koll på senaste prognoserna, när värmen kommer tillbaka och när det förväntas komma skurar. Det blir lätt så när odling står i fokus. Det trevliga med den här veckans svalare och blötare väder är att jag inte behöver kånka ut fullt så mycket vatten på balkongen. Det tråkiga är förstås att tillväxten går långsammare. Särskilt för de frön jag nog var väl otålig att så, och de bebisar jag optimistiskt lämnat ute en natt när temperaturen sjönk, har sommarens halvhalt blivit lite för lång. Men det finns mycket att glädja sig åt också! Jag har färska örter som mår prima och förgyller allt från färska sallader till ugnsbakade rotfrukter. Och jag har utökat mitt sällskap - på odla.nu köpte jag och en vän finfina plantor uppdragna i Sösdala. Varsamt paketerade och med ett redan stabilt rotsystem anlände ett par pelargoner av sorten Apple Blossom, några hängverbenor (en ska vara vit, jag väntar med spänning på vilka två jag eventuellt ska adoptera bort) och en fantastisk potatisväxt, Batata Suntory Black, som har djupt vinröda blad men inte ger någon frukt.

Suntory black 

En snabb utflykt till Bauhaus och IKEA resulterade i en sedan många somrar älskad Rosenlisa (en Flitiga Lisa som har rosenliknande blommor - på min variant självklart i obefläckat vitt!), samt några färgglada krukor i lättskött zink.

Solstrålar på chiliplantor. I bakgrunden syns en Campanula, till höger Rosenlisa

Även utanför balkongen växer och frodas det ju, och så här års börjar den korta men ack så ljuvliga blomningsperioden för min absoluta favoritblomma - liljekonvaljen. Den trivs extra bra nu när det varit mindre hett och torrt. I skuggan av högt gräs, låga späda årsskott från buskar och sida vid sida med vilda smultron, böjer de skygga klockorna på nacken i parken på väg till centrum. Visst finns det fördelar med att bo i suburbia! Jag plockade handen full, och de första två dygnen i vasen hemma var doften fullständigt bedövande så fort man klev in i lägenheten.

Lömsk skönhet

Den här blomman är som sagt skygg, jag älskar att den trots sitt speciella utseende och karaktäristiska bladverk ofta är lite svår att hitta - klockorna är små och gömmer sig liksom bland de stora bladen. Man får ofta krypa ned på knä för att plockadem. De ser oansenliga ut, men de är fulländat vackra, stolt starka och samtidigt gracila som en ballerina. Och låt dig inte luras av deras blygsel och förföriska doft! De är nämligen dödligt giftiga, så håll barn, hundar, katter och andra nyfiket klumpiga varelser på behörigt avstånd från att välta ut vattnet.

Nu händer det saker varje dag! För mig är det viktigare att hinna med att sköta mina växter än att skriva om dem - så hur det går för min dubbla hängbegonia, varför vit lobelia är en nyvunnen favorit och när ampeljordgubbarna ska mogna får ni vänta ett litet tag till på... Så länge får ni se hur fuchsia-sticklingen vi lärt känna tidigare utvecklas. Den tycks trivas utmärkt på min blomsterpelare, och har gett upphov till fem nya små fuchsior som är vid liv och tycks ha beslutat sig för att kämpa sig vidare upp mot solen.